All the words that went wrong.

I'm a weirdo..
Yeah, just nu är jag jävligt förvirrad på mig själv. Dagen igår började jävligt bra, red Coroja igen och körde racce. Sen åkte vi och kollade den underbara sängen som det blev att köpa, kommer om typ en månad! Usch..
Åkte till Lina på kvällen, gick bra ett tag. Sen på kvällen var det som om någon bara tryckt på en knapp, mitt humör sjönk som fan och jag blev bara argare och argare. Alltså w00t?
Sen när vi kom hem så börjar pappa räkna och säger att han tror inte vi kommer få upp sängen för trappen, JÄVLIGT NAJS DÅ! NOOT.....! Fuck..
Sen höll man på att få panik då (???), liksom skitlängesedan man fick de. Fattar liksom inte vad som händer med mig längre, jag mår dåligt igen. Men varför?

Jag vill spy upp allt det där äckliga i mig, det äckliga mörker som suger sig in i luften jag andas.
Jag vill köra in mina händer genom skinnet i ett simpelt försök att hålla om mig själv.

Thank you for reminding me of who I really am.

Jag måste skriva har jag kommit på, att inte skriva är som att inte andas luft.
Jag måste börja nu med novell-boken, så kanske den är klar att ta med till marknaden sedan. Liksom ta med några exemplar och sedan får de skriva upp sig på en lista så skickar jag en kopia till dom, låter bra?
Tror nog att jag ska börja snart, behöver få ut känslor nu. Får hoppas att de gillar mina noveller och att de inte skräms iväg av mina känslor, man vet ju aldrig.
Får hoppas jag skriver med någorlunda huvud.

När jag är lycklig är jag fri, fri från alla känslor utom Lyckan själv.

Jag vill känna Lyckan.
Se världen glittra av alla såpbubblor i solljuset.
Skratta åt det jag skrattade åt förr.
Jag vill det så gärna.
Men det brast.
Jag skrattar inte.
Jag ler inte.
Lyckan har lämnat mig för stunden.

Heeeejdååå, nu drar jag till Linnea<3