this is who we are

Jag kan inte säga att jag har ett speciellt favoritminne, jag har så många minnen som jag verkligen älskar. Istället för att skriva ett minne så kan jag skriva lite om några som jag minns bäst.

Första gången jag träffade Anton (alltså själv när vi började prata).
Jag var hur nervös som helst, när vi möttes vid Nyby så kunde jag inte sluta prata. Jag bara babblade på hela tiden, det började regna och vi gick under tak. Jag fortsatte att babbla på som en galning och Anton skrattade åt mig, jag minns fortfarande hur hans nervösa skratt låter. Ännu mera babbel tills han slutligen kysste mig, sedan följde han mig ända bort till Ruth och jag fick en hejdå-kyss.

Den dagen jag och Becka var på Underoath-konserten.
Vi drog ganska tidigt till stockholm, vi shoppade och sedan drog hem till min moster. Lämnade allt vi hade köpt och drog till fryshuset för att köa, sedan fick vi se Intohimo och Architects. Sedan kom Underoath och jag var så fylld av lycka!

När Anton kom hem från Turkiet.
Vi skulle laga mat och han höll om mig och sa för första gången att han hade saknat mig, senare på kvällen sa han också att han älskade mig. Det var den ultimata lyckan!

Ensam hemma + tråkigt = Fixa håret och hitta på en ny sminkning och ta massa bilder!
Ska nog äta lite nu, har inte ätit än hehe. Duktig Hanna or not.. Tiden gick väldigt fort, har kollat på två filmer Saved och Alice in Wonderland. Eller jo, frukost var två skivor av filmjölkslimpan och lite Red Bull, lunch hmm bara Red Bull.

Om du lämnade mig nu.
Är hungrig, men mår illa av tanken på mat. Vi ska snart äta ost och kex, men det känns ändå tomt. Kroppen känns tom, jag längtar till den kommande helgen. Jag längtar efter min älskling, jag sitter och lyssnar på min senaste spotifylista. Is this the end. Inte många låtar men det är låtar som jag verkligen kan spela om och om just nu, Miss Li/Lars Winnerbäck och Scary Kids Scaring Kids.

It's almost over and here we are.
Jag leker med armbandet jag fick av älsk i födelsedagspresent, mina tankar är bara på honom. Vill träffa en massa vänner, få min hjärna att bara sluta tänka!

We'll die inside this salted earth together.
Det gör ont i bröstet, som om någon trycker för att komma ut. Är det mitt hjärta som kanske vill säga slut?
Jag tänker och tänker, stjärnorna de blänker. Det är en tryckande känsla, det är något jag inte kan pensla..
Som sagt, jag tänker. Jag skriver, men trycket försvinner inte riktigt just nu.

Is this the end of us?
Om jag verkligen behövde dig, skulle du komma till mig?
Om jag sträckte mig efter din hand, skulle du dra bort den eller få låta mig ta den?
Om jag steg in i din famn, skulle du backa eller hålla om mig hårt?
Om jag grät, skulle du se bort eller torka bort dem med din hand?