Jag kan inte säga att jag har ett speciellt favoritminne, jag har så många minnen som jag verkligen älskar. Istället för att skriva ett minne så kan jag skriva lite om några som jag minns bäst.
Första gången jag träffade Anton (alltså själv när vi började prata).
Jag var hur nervös som helst, när vi möttes vid Nyby så kunde jag inte sluta prata. Jag bara babblade på hela tiden, det började regna och vi gick under tak. Jag fortsatte att babbla på som en galning och Anton skrattade åt mig, jag minns fortfarande hur hans nervösa skratt låter. Ännu mera babbel tills han slutligen kysste mig, sedan följde han mig ända bort till Ruth och jag fick en hejdå-kyss.
Den dagen jag och Becka var på Underoath-konserten.
Vi drog ganska tidigt till stockholm, vi shoppade och sedan drog hem till min moster. Lämnade allt vi hade köpt och drog till fryshuset för att köa, sedan fick vi se Intohimo och Architects. Sedan kom Underoath och jag var så fylld av lycka!
När Anton kom hem från Turkiet.
Vi skulle laga mat och han höll om mig och sa för första gången att han hade saknat mig, senare på kvällen sa han också att han älskade mig. Det var den ultimata lyckan!
saknar underoath som fan! det var den finaste kvällen på en lång tid.
skriven