Den där titeln har två betydelser. Först hej på er. Har varit hemma i Sundsvall nu ett rätt bra tag. Har inte gjort så mycket mer än att plugga inför tentan som är nu på fredag. Känner mig allt annat än redo. Är jättestressad och det känns inte som om jag kan någonting. Kan antagligen mer än vad jag tror men ja, just denna pågående stress. Det som har fått mig att le idag är ett brev från en väldigt saknad vän. Det bästa som kunde hända idag. Även att godiset kostade 1,90 kr/hg på ica. Mohaha!
Kärlek är ett brev skickat tusen gånger.
Annars så har jag spenderat min tid med att gå på bio med två vänner. Vi kollade på the Hobbit: the Desolation of Smaug. Så sjukt bra film, älskade den. Och vi såg den i 3D vilket var grymt! Om man bortser från spindelscenerna... Kom på senare att det skulle vara med spindlar i filmen och att vi skulle se den i 3D. Inte ett bra val av en person med fobi för spindlar. Men jag överlevde och hade en rolig kväll. Har även kollat på Sherlock säsong 3. Så underbar, förvirrande och det där sista avsnittet gör att jag vill slita av mig mitt hår. Satt och skratt-grät som en galning för jag var i chock och kunde inte få fram några ord för hur jag kände. Kan det fortfarande inte.. Sjukt att en serie kan skapa så stora känslor. Men vad ska jag säga, Steven Moffat är grym på det han gör! Han är ju med och producerar Doctor Who också. Såhär kände jag inför sista avsnittet av Sherlock:
