If there is no ups and downs, it means that you are dead.
Hearbeat
Välkommen hem till mig!
Nu har det ju gått några dagar och så. Kommer antagligen att börja blogga ordentligt när skolan sätter igång. Jag är så himla taggad! Allt har löst sig nu med lägenhet och allt. Har fått en liten tvåa som är perfekt för mig. Den ligger nära skolan, ica och ligger bland andra studentlägenheter. I söndags så åkte jag, mamma och pappa upp till mormor. Kollade på lite tavlor, soffor och andra saker som skulle kunna vara intressant. Fick med oss en byrå till hallen, två tavlor, någon matta och även ett soffbord. Vi sov kvar där och på måndagen så blev det fortsätta upp till Sundsvall. Hämtade ut nycklarna och åkte till lägenheten. Den kommer passa mig bra, det är en tvåa men inte allt för stor. Vi packade upp lite saker och sen blev det ta sig ned på stan och käka. Hittade en jättemysig bistro precis vid vattnet, Ågläntan hette den. Himla god mat och underbart läge. Tror nog att jag kommer att överleva tre år i Sundsvall, sjukt fin stad. Slänger upp lite bilder så får ni se hur det ser ut just nu i alla fall. Kommer fixa mer när jag flyttar upp!
Vill ni veta en hemlighet?
Ikväll har jag umgåtts med två saknade vänner på en fest. Jag har inte sett dem sedan studenten och det är flera månader sedan.. Från att träffa varandra varje dag till att bara prata med varandra på meddelanden är lite konstigt. Man blir ju lite ensam. Sen nu när man vet att vi kommer att gå olika vägar och skiljas åt på riktigt, det gör ju inte saken bättre.. När man står där ute på gatan och ska hoppa in i bilen. En stor gruppkram som man aldrig vill bryta sig loss ifrån medan alla tre står där med rimmade tårar.
Att säga hej då till dem fick mig att börja tänka och komma fram till saker. Sanningen är att jag faktiskt är livrädd just nu. Jag är så rädd över att lämna allt jag vet och känner bakom mig. Det har alltid hänt under de senaste (jobbiga) åren att om det kom något nytt så bröt jag ihop. Jag visade det inte men inom mig skakade jag som bara den. Just nu är det lite samma känsla, jag mår ju bra nu men det är fortfarande läskigt. Det är ett stort steg att flytta hemifrån och lämna allt bakom mig. Ja det är något jag vill, ja jag vet att allt kommer att ordna sig. Men ändå så är jag väldigt rädd att lämna allt jag vet, att "skära av" mitt säkerhetsnät. Fy vad jag kommer att sakna allt som jag lämnar. Det är inte för alltid men ibland känns det som så.
