Never take life to seriously. No one gets out alive anyway.

Min dag rasade. Men nu är den byggd igen, den är inte helt klar men det kommer att ta ett tag innan dess. Allt blev bara en ond jävla cirkel.
-
Drog upp till mormor. Jag och mamma. Kände lyckan som spreds i kroppen när man fick andas den lugna luften, att få komma iväg från den här staden. Bara få komma bort. Träffade en vän, fick åter se min morfar igen. Glad lycklig och levande. Tårarna fanns i mina ögon hela tiden.
Handlade saker till skolan, besökte barnens hus. Fick träffa den där underbart fina människan som snart blir nittiofem år. Hon kan inte prata, hon kan inte röra höger arm och ben. Men hon försöker, hon kommer aldrig att dö. Hon är så stark, så envis.
-
Är hemma nu. Försöker skriva nått men min hjärna är död. Jobbat hela dagen i värmen så jag har typ migrän just nu. Ni kan nå mig på mobilen.
-
Lycka. Gammal film. ser precis ut som en gammal film. Ser alla lyckliga minnen som en gång var.
Vacker musik som gör mig förtrollad om och om igen. Men det bästa av allt,
Det är att få se min morfar igen. Se min morfar skratta och le. Se honom så lycklig som han en gång var.
Jag gråter nästan av lycka bara för att se honom denna korta stund.

Kommentera inlägget här :